Jobbigt

Hej
Nu har det gått några dagar sedan jag skrev. Jag har mått jävligt dåligt dom två senaste dagarna. Kväll/natt så jobbar jag med sådan jobbiga självmords tankar. Jag vet inte vart jag ska ta vägen. Sådan här tankar har jag fan inte haft på länge. Jag har mått dåligt men aldrig suttit och funderart på att göra slut på detta livet. Jag fattar inte varför det har blivit så här. Vad fan ska jag ta mig till. Jag orkar inte mer. Jag har varit på väg att stika hemmefrån flera gånger här ikväll men jag vet inte vart jag ska ta vägen. Vad fan är det som händer med med mig? Jag sitter och bara skakar med benen och jag vill bara skrika men det kan jag inte göra.
Jag sitter och tänker på att alla skulle få det mycket bättre utan mig. Jag ställer till det bara hela jävla tiden. Sedan så sitter och och tänker på hur jag vill ha min begraving också. Sitter och lyssnar på vilka låtar jag vill ha med också. Sedan funderar jag om jag ska ligga här i Vänersborg eller brevid min Lille bror Thomas.
Tänk om detta är mitt sista inlägg för alltid? Tänk om jag inte står ut mer i natt och gör mig något. Sedan tänker jag på vilka kommer att sakna mig och då får jag svaret INGEN. Jag sårar och gör bara folk ledsena och besvikna. Det är lika bra att fara vidare till dom som kanske vill se mig igen.
Men jag vill att Kathleen ska ha det bra. Finns det någon som kan lova mig att stötta och hjälpa henne när hon inte har det så lätt? Finns det någon jag kan lita på så mycket som jag vet att kommer att finnas för henne? Men jag kan inte ge henne det hon vill ha och behöver känns det som. Men undra vem kan det?
Jag står bara ivägen för dom flesta här på jorden. Sedan tydligen gnäller jag mycket. Vad gör jag rätt och bra här i världen? Jag känner mig så jävla värdelös.
Nu tänker jag inte skriva mer. Men ha det bra.
 
Laila
2014-04-14 @ 02:27:07

Linda du är en helt underbar människa och jag är glad för att jag fått börja lära känna dej.Ser hur jäkla dåligt du mår och jag vill verkligen hjälpa dej att ta bort din smärta och ångest men de kan jag inte.Kan bara finnas för dej min goa vän.Och dom som inte ser vilken underbar människa du är dom får nog tänka till lite.Önskar så att jag kunde ta bort din smärta.Du är en vän för livet och jag kommer alltid våra din vänskap.Många styrke kramar

Mia
2014-04-20 @ 09:32:24

Hej Linda!
Mia här som lade sig i lite för mycket för Kathleen när hon gick på Nuntorp, men ja det har vi löst. Jag finns här alltid för Kathleen och jag tror att hon vet det, däremot tror jag inte att hon skulle må bättre om du försvann, ingen skulle må bättre av det! Visst bråkar man men det måste man ibland för att det ska bli bättre, hela livet är ju en kamp. Problemen försvinner inte när man tar sitt liv, då startar allt för anhöriga, den man älskar och vänner runt om ang. varför du inte orkade leva. Du KAN klara detta, ingenting är omöjligt <3
Kramar Mia




Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

RSS 2.0