Hej igen.

Jag har varit hemma några dagr nu men har inte orkat skriva. Jag är trött hela tiden. Hon har ändrat lite i mina mediciner. Hoppas att det kommer att hjälpa. Men nu är jag ledsen för att jag ber om hjälp ifrån min familj men dom vill inte hjälpa mig när jag vet om att dom kan det. Jag trodde som familj att man ställer upp på varandra men tydligden inte. Hade någon dom bet mig om den hjälpen som jag ber om och jag hade kunnat så hade jag gjor det. Utan att tveka och komma med alla olika bort förklarningar.
Jag blir bara så ledsen för det finns ingen som kan ställa upp på mig. Jo det finns en som har gjort det och det är min faster. Hon har hjälpt mig mer en vad vissa andra har gjort. Min faster betyder mycket för mig.

När jag var inlagd förra året så var det bara hon som var och hälsade på mig. INGEN ANNAN. Det känns som ingen annan bryr sig. Eller vad ska man tro.

Nää nu skiter jag i detta.